mariaklasson

Ska man ta chansen och kanske få ett helvete eller ska man köra på det säkra kortet och tryggheten?
Allt var ju klart. Skulle ju bort härifrån igen och skapa ännu en ny vardag. Nu är inte allt så klart längre. Iaf inte i mitt huvud. Har väl aldrig kännt mig så förvirrad som nu. Förut har allt gått så lätt. Allt har lixom rullat på. Världens bästa gymnasieår med världens bästa kompisar och sen ett underbart år i Boston med lika underbara människor.

Skulle vara enklare om alla hade sagt att det var världens bästa företag och att dom hade haft skitkul när dom jobbade där. Nu är det ju inte riktigt dom orden man får höra o läsa. Har väl inte läst om en enda som varit nöjd med Transcom så vad fan säger att jag kommer vara det. Nada, ingenting.

Nej funderar mer på att kanske harva kvar på drejskivan, plugga engelska C på komvux, spara pengar, hälsa på mina älsklingar i Boston, åka till Thailand, Barcelona på semester och sen ta tag i mitt liv och börja plugga...

Fast tänk om jag missar nåt jättekul i Barcelona. Fast o andra sidan blir jag ju bara skuldsatt på att åka. Eller så får jag världens bästa tid. 

Liiiite lätt förvirrad bara. kan ingen bara bestämma åt mig!

Var för övrigt på innebandyträning med Thess idag ;) Klåparen själv men det va kul som fan. Nu är jag taggad på att både ta upp fotbollen o kanske lira lite innebandy! Far se helt enkelt..

Många tankar så o väldigt några svar..tiden får helt enkelt utvisa. Tur att jag har mina stjärnor iaf. Vare sig ni är i flen eller någon annanstans i Sverige så betyder ni massor. Bara så att ni vet.